My own fashion story

Dags att dra sig vidare

Nu hade vi spenderat mer än 2 månader i den dyraste staden och pengarna började ta slut och ångesten kom därefter. Vi hade ju inte direkt kämpat för att få jobb utan vi hade mer blundat för verkligheten och levde för nuet. Då kom mejlet, vi hade möjlighet att få ett farm job, vilket vi hade diskuterat lite om. Det är nämligen såhär att om man vill förlänga sitt visum till 2 år istället för 1 så måste man farm jobba i 3 månader för att få det godkänt. Nu hade vi möjligheten, alla andra skulle ändå lämna Sydney för östkusten och våra pengar höll på att ta slut. Vi snackade med Malin och Mikael och dom höll med om att vi borde ta jobbet, det tråkiga var bara att det var uppe i kununurra, på andra sidan Australien, i stortsätt så långt upp man kan komma. Vi lyckades få med oss Malin och Mikael och innan vi visste ordet av det så hade vi bokat 4 flygbiljetter till Darwin två dagar senare. Vi hade inte riktigt fått så mycket info om någonting. Men vi packade våra väskor, lämnade bondi och alla fina människor i tårar på väg till flygplatsen. Flyget tog oss 4 timmar och där efter fick vi vänta på flygplatsen i 7-8 h och sen på en buss i 10 h. När vi väl kom fram så insåg vi hur långt borta vi var, från allt. Vi var verkligen i en håla som heter kununurra, det var 40-45 graders värme. Tror vi alla hade ångest när vi kom fram för man började inse mer och mer hur mycket alla i bondi betyder för en och det påminde en om hur lång tid det är kvar tills vi alla ses igen, om vi alla ens ses igen. Trodde aldrig att det skulle bli jobbigt att lämna människor här, men jag har verkligen kommit vissa så nära att det kändes så sjukt jobbigt att behöva säga hejdå, på villkor om att vi kanske aldrig ses igen. Även om jag verkligen skulle vilja det. Dagarna gick och sen var det dags för första jobb dagen , sen var det dags för andra. I 45 graders värme stod vi ute mitt i solen och jobbade och jag höll på att svimma flera gånger och grät av tanken att jag aldrig skulle klara av det men efter 3 dagen hade man nästan vant sig och ju fler dagar som gick desto mer säker kände jag mig och tillslut var värmen inte ens jobbig längre. Efter 2 veckor så fick vi reda på att det inte fanns mer jobb förren om två veckor till så vi fick möjligheten att följa med till Katherine , som ligger 7 timmar där ifrån. Och som till och med tillhör en annan del av Australien, nämligen south territory. Så på bara några veckor har vi varit i både western territory pch south. Malin beslutade sig för att fortsätta sin resa till Byron bay och jag Natalie och Mikael bestämde oss för att åka till Katherine för två veckors jobb. Vilket trots omständigheterna gör mig glad för utan detta jobbet så hade jag nog inte beslutat mig för att besöka dessa ställena och trots att det är två hålor som inte direkt är så mycket att se så är jag glad att jag gjorde det. Nu när vi var framme här så hamnade vi på det skabbigaste motellet där vi ska bo i 2 veckor. Första jobb dagen började som ett rent helvete. Kände mig som en slav, och ville ge upp flertals gånger under dagen med så mycket smärta i min kropp. Gav det en dag till men det blev bara värre tillslut fick jag ge upp och fick testa på ett annat jobb som också var ett helvete. Nu har en vecka gått och vi ligger i våra sängar på vårt skabbiga motell helt slutkörda och i frågasätter hur vi ska klara en vecka till här. Aldrig haft ett sånt här jobbigt jobb i hela mitt liv. Är dock stolt över mig själv på ett sätt jag aldrig någonsin varit. Har funnit sidor i mig själv som jag inte trodde fanns, funnit styrka som jag inte trodde att jag hade i mig. Nu menar jag inte muskler utan vilje styrka. Jag vet nu att jag kan sjukt mycket bara jag ger mig fan på att klara det. Jag vet nu vad alla mina lärare jag haft i mitt liv menat, jag tror att jag fann en glöd i mig som jag trodde var förlorad. Så trots omständigheterna, trots vårt helvete, så ger detta mig något bra i slutändan. Snart påbörjas en ny jobb vecka, en ny vecka av ett helvete som jag inte vet om jag kommer klara av. Men jag ser det som en ny utmaning!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas